4 tips för Sarekturen

Ganska nyligen klev jag av sista tåget på sträckan Ritsem – Helsingborg C. En lång resa som avslutade min premiärtur i Sarek. Det var en otrolig upplevelse. Att blicka ut över orört landskap, att inte träffa människor, att inte ha täckning. Det känns vilt och avlägset och det är en riktigt häftig känsla.

För att hjälpa dig på din tur oavsett om det är en grandios vandring i de mest avlägsna delarna av världen eller turen i hemmskogen hoppas jag att tipsen hjälper dig att sätta en lite guldkant på din utevistelse.

  1. Torra strumpor, glada fötter

Det är ordentligt blött i Sarek och att gå med fuktiga strumpor späder på en redan påtaglig risk för skavsår och det vill man ju såklart undvika. Att ha tre par strumpor, och kanske ett extra par för att dra på i tältet, kan vara riktigt skönt.

2. Styr upp vaden

I mer obanade områden, såsom Sarek är broar en sällsynt vara. Det gäller att komma förbered för att inte skära upp trampdynorna och inte blöta ner strumporna. Det finns en mängd sätt att ta sig an vaden och är ett avsnitt för sig. Vi körde på att dra ner en naken fot i löpsko modell lättare och fick leva med att bredare vad blev riktigt kyliga för fötterna men slapp i alla fall sår under foten.

IMG_20170709_100843

Ett av de smalare vaden

3. Som hemma med kompass

Ibland var stigen upptrampad, men ofta så liten att den försvann helt eller mest liknande ett djurspår. Rutten vi valde löpte genom större dalar och det var för det mesta ganska klart vart vi skulle bege oss. Men att förstå vart vi var och vart vi skulle ingav en härlig trygghet. Jag drog mig iväg till en orienteringsklubb en handfull gånger för att slipa till färdigheterna och kände att vi klarade av orienteringsbiten ganska bra. Kolla in mitt senaste inlägg om just kompass om du vill läsa på lite extra.

4. Beakta myggen

Vi drog oss igenom Rapadalen med en knapp vind och myggen gjorde sig påminda flera gånger. I efterhand är jag otroligt tacksam för mitt myggnät som med fördel kombineras med turisthatt eller kaps för att skapa lite andrum. Slå ihop med en jacka och handskar att dra på i paus så är du myggsäker. Myggmedel finns men att dra på ett generöst lager med skyddande kläder är mer gediget skydd i mina ögon.

20170707_081000

Jag i antimygg-mode

 

 

Med karta och kompass – 3 tips

Snart bär det iväg igenom Rapadalen, genom toppar och dalar, genom sol och snö. I nationalparkens avsaknad av markerad led behöver du förlita dig på din egen förmåga att hitta rätt. Antingen med GPS eller karta och kompass. Jag har alltid förundrats över kompassen och är därför mitt förstahandsval. I vilket fall kommer här tre grymma tips för att börja orientera på det klassiska viset.

1. Lär dig grunderna hemma
Att ta ut kompassriktningen är det mest grundläggande för att ta sig fram utan en led att följa. Se till att öva några gånger hemmavid. De första gångerna kanske känns onaturliga men efter att ha övat ett par gånger känns det snabbt enklare. Det har gjorts en uppsjö bra sammanfattningar av hur man praktiskt går till väga. Varför inte ta en titt på Johan Johans Skullmans video om hur man praktiskt går till väga.

2. Prova att orientera
Att ge sig utanför välkända områden innebär en viss risk. Ett bra och kontrollerat steg kan vara att orientera. Jag provade hos Lunds OK, en lokal förening där det var lätt att komma igång och börja öva upp säkerheten i översätta kompassriktning och karta till en verklig situation.

3. Våga prova
Första gången kommer nog alltid kännas lite motig. Men någon gång måste vara den första och det gäller att våga. Tänk igenom vad du ska göra och om det är rimligt om du kommer klara av orienteringen. Vart ska jag gå? Hur långt? Vad händer om jag går fel?

Tre enkla tips på att påbörja vägen mot att gå mer oledat. Hoppas det var till belåtenhet!

Karta och kompass.jpg

Planeringen av premiärturen genom Sarek

Ännu en urban vandring

För mig har närhet till friluftsliv alltid varit viktigt. Att besöka vandringsleder i närheten av din hemstad är ett fantastiskt sätt att sänka tröskeln för att ta sig ut. I mina ögon är de bästa äventyren trots allt de som blir av.

Denna gången gav jag och två vänner oss av mot Domsten. En vandring som löper 14 km (enligt hemsidan) längs med fantastisk kustnatur som dessutom varieras med både barr- och lövskog. Dessutom passerar man några fantastiska utsiktspunkter längs med början av leden där man kan blicka ut över sundet och se både Kronborg i Helsingör och Ven, en svensk ö i mitten av Öresund.

 

img_1632

Vi traskade på och nådde slutdestination Domsten redan vid halv två tiden. Där utmanade vi oss genom att göra upp eld med blott tändstål och enbart använda material vi fann runt omkring lägerplatsen. Det fanns torr björkved som vi senare använde för att förlänga elden och inte behöva ta allt för mycket runt omkring. Men vi lyckades göra elden stor nog att elda med vedklabbar

img_1631

 

Vad händer här?!

Nästan tre veckor sedan något skrevs här. Egentligen känns det inte så konstigt. Anledningen ärt att skriva och blogga i mångt och mycket är ett svagare forum än video för att lära ut och visa upp frilufsliv. Istället för en bildserie men kompletterande text går det enklarae att förklara och visa i video. Däremot har jag har förblivit ganska aktiv på instagram men att producera blogginlägg om vardagsträning för olika färdigheter känns tvingat.

Planen är att framöver använda bloggen som ett komplement till youtube där instagram fungerar ett sätt att marknadsföra och visa upp youtube.

 

Bow drill coming up

På min instagram stolserade jag med två stycken pinnfynd. Pinnarna ska användas för att prova att sätta ihop en bow drill. En båge som med hjälp av en bit snöre sätter fart på en en annan pinne som skapar friktion  och glöd. Ett primitivt alternativ till tändstål, eller ännu värre tändstickor (!). Tändstickor fyller verkligen också en mycket bra funktion, men att ha alternativ och kunna göra upp eld på ett verkligt avskalat sätt känns som en grym utmaning. IMG_1234.JPG

Videoskapande och hike

Jag tror att How to go Wild kommer att handla mer om filmskapande i framtiden. Det är ett forum där det är enklare att vara kreativ och på ett visuellt tillfredställande sätt visa och utbilda bushcraft och friluftsliv.

Det är det är däremot ganska utmanande. Särskilt när utrustning och budget ställer upp till kamp. Att ha en mikrofon som fungerade trots minsta vindpust hade inneburit stora möjligheter. Ett stativ till min iPhone hade också underlättat något oerhört. Men många av dessa tillbehör är beställda och jag ser filmskapande som en inlärningsprocess. Varje misstag och film innebär fler möjligheter att lära sig mer och så verkligen när man inser att man inte kan höra vad jag säger eller knappt se vad jag gör 🙂

I vilket fall är övermättad video uppladdad. Nå den på länken nedan! 🙂

En vardagslunch i skogen

Innan arbetet kallade mot kvällen passade vi på att njuta av fantastiskt solsken och kalla temperaturer. En lunch i skogen, något väldigt enkelt och väldigt nära. Det är lätt att glömma att vardagsäventyer ofta gömmer sig precis runt husknuten. Vi spatserade bara en liten bit utanför markerad löpstig och fann en lummig och stilla glänta. Dessutom fanns det massa undanrött dött virke, perfekt för en liten brasa.

Vi lagade en linssooppa från detta recpetet. Väldigt gott, nyttigt och dessutom veganskt 🙂

Följ med till Domsten

Förra helgen gick jag fram Helsingborg till  Domsten som en del längs Skåneleden. En fantastiskt fin vandring som dessutom ligger väldigt naturnära. Området kring vindskyddet man når i Domsten tenderar att vara vältrafikerat eftersom det ligger längs strandkanten. Jag blev upplockad av en vän för att istället spendera natten vid Skäret. Efter upphämtningen glömmer jag att filma och därför blev videon lite komprimmisad. Men jag lär mig vikten av att överdriva mängden material man tror att man behöver.

I vilket fall, här är filmen.

Dags för njutning

img_11261

Jag ger mig på lördagmorgon ut för att vandra en del av öresundsetappen av skåneleden. En ganska kort vandring. I jämförelse med långa fjällvandringar eller ambitiösa toppbestigningar ser kanske dagsturer eller ennattare små och grå ut. Men i mina ögon är de turerna också extremt givande. Att i närområdet få ta del av natur och stillhet är grymt. Det är dessutom ett tillfälle att vässa till kunskap och prova utrustning inför större äventyr.

Jag filmade förresten en hel del på söderåsen men inser att det är svårt att göra film när stativ för närbilder saknas. Att göra upp eld och samtidigt ha en hand till att filma är svårt. Fram tills stativet för min telefon anländer får vi klara oss med GoPron.

Väl mött

/How to go wild

Det bästa kokkärlet att hänga upp

Jag har övat på att göra en tripod och också återskapat mitt kärl som går att hänga upp. Det är dags att ge sig ut i bushen för att testa hur tripod klarar av matlagning. Förhoppningsvis går det ganska smidigt, i så fall finns det möjlighet att allt oftare skippa att bära med sig kök ut i skogen.

Kort film och uppdatering kommer imorgon!

Väl mött,

How to go wild

14800254_1337672812940188_1156489461_o.jpg

En ytterst smickrande bild på mig under snickeriet