Dags för njutning

img_11261

Jag ger mig på lördagmorgon ut för att vandra en del av öresundsetappen av skåneleden. En ganska kort vandring. I jämförelse med långa fjällvandringar eller ambitiösa toppbestigningar ser kanske dagsturer eller ennattare små och grå ut. Men i mina ögon är de turerna också extremt givande. Att i närområdet få ta del av natur och stillhet är grymt. Det är dessutom ett tillfälle att vässa till kunskap och prova utrustning inför större äventyr.

Jag filmade förresten en hel del på söderåsen men inser att det är svårt att göra film när stativ för närbilder saknas. Att göra upp eld och samtidigt ha en hand till att filma är svårt. Fram tills stativet för min telefon anländer får vi klara oss med GoPron.

Väl mött

/How to go wild

Det bästa kokkärlet att hänga upp

Jag har övat på att göra en tripod och också återskapat mitt kärl som går att hänga upp. Det är dags att ge sig ut i bushen för att testa hur tripod klarar av matlagning. Förhoppningsvis går det ganska smidigt, i så fall finns det möjlighet att allt oftare skippa att bära med sig kök ut i skogen.

Kort film och uppdatering kommer imorgon!

Väl mött,

How to go wild

14800254_1337672812940188_1156489461_o.jpg

En ytterst smickrande bild på mig under snickeriet 

En tripod, världens lättaste friluftskök?

Hallå alla vildingar! Det var någon dag sedan jag gjorde ett inlägg men det har efterforskats i hur jag ska lösa ljudkvalité i kommande projekt och en lösning som förhoppningsvis levererar knivskarpt är beställd ifrån Ebay.

Idag bestämde jag mig även för att lära mig att göra en survival tripod, eller treben. En ställning gjord av tre pinnar och en bit snöre för att hänga ett kärl i eller liknande. Min första gång  gick på under fem minuter och en tripod kommer kanske att ersätta solo stoven ibland.

Eftersom man bara behöver bära med sig ett snöre blir köket nästan oförskämt lätt. I helgen ska jag ta mig en tur varifrån en film med tripod kommer .

How to go wilds första film

Thumbnail first ever solo trip.pngHej alla glada!

Jag är väl hemma ifrån helgens bravader och har också hunnit klippa ihop en liten filmsnutt ifrån helgen. Länk till den och min youtubekanal finner ni här.

Det var på många sätt en ny upplevelse, allra mest eftersom jag var helt själv. Stunderna det inte finns något att sysselsätta sig med känns på många sätt ensamma. Samtidigt är det ett tillfälle att bara vara, att uppskatta tillfället och naturen precis som den är. Ögonblick som jag ibland saknar i vardagen, kanske något ni känner igen er i?

Filmen hoppas jag att kunna utveckla framöver efter jag förbättrar min kamerautrustning något. Hade varit grymt att göra videor kring med mer instruktivt syfte. Kanske hur man gör en tripod för att laga mat över?

How to go wild

Jakt och soloövernattning

Titeln är kanske något av en clickbait. Men i helgen är det precis vad jag planerar. Under lördagen kommer jag dela i en jakt för att därefter slå upp mitt tält och övernatta utomhus. Det är ganska nervöst eftersom det bli min första natt helt ensam utomhus. Men jag tror att när elden väl är igång och tältet är uppslaget kan det nog vara ganska mysigt och härligt.

Inlägg och förhoppningsvis film kommer på söndag 🙂

IMG_4663.JPG

Torra svampmarker

En erfaren svampplockare är jag verkligen inte. Men jag är trots min ringa kunskap övertygad om att marken var för skogsmattan var för torr för att tillåta svamp att växa. Förmodligen låg det till grund för att vi såg tre svampar under två timmar. En var insvept i ett vitt mögel, en hade ruttnat så att den mer såg ut som en kolbit och en kunde vi inte bestämma.

Men det blev en fin liten skogstur med en kort utsikt över ett stenbrott och en härlig lunch där vi fick ersätta riktiga kantareller med just den smaken på varma koppen.

PS. Jag hade en vaxpropp under hela turen och hörde därför bara med ett öra. Ansträngande och ledde till en del frustration.

Varför kallar jag min blogg vild?

wild-game-logo

Idag berättade jag om min blogg för en vän och insåg att jag förmodligen aldrig tydligjort bloggens namn.

Det är lätt att associera vildhet med friluftsliv. Men modernt friluftsliv är på ånga sätt ganska inramat, vi har med oss så mycket att vi nästan kan leva livet som vanligt fast utomhus. Vi har med oss vanlig mat, en mysig och bekväm sovsäck och många gånger ett mjukt liggunderlag. Å ena sidan är dessa veryktyg för att vi ska överleva och klara oss bekvämt i vildmarken men å andra sidan är det lätt att glömma bort hur rik naturen är på resurser om vi bär med oss alla hemifrån. Ett vildare friluftsliv för mig är att en del av utrustning ersätts av kunskap. Kanske kan vi lära oss de vanligaste svamparna och växterna och slippa bära med 1/3 av maten, eller kanske även planera tid för fiske och lämna ytterligare 1/4 av maten hemma. Kan vi dessutom lära oss att göra en eld av naturmaterial i alla väder är en stor del av packningen borta.

Men jag är inte alltid ute i naturen. Jag är också hemma och tycker att man även där kan leva livet vilt. Att inte låta sig styras av invanda mönster och normer och lyssna till sig själv är kanske lite vilt. Att våga springa barfota i din hemmaskog eller träna med bara kroppsvikt på ett gym. De är också en del av ett vilt liv.

Ett liv där du själv bestämmer och ett liv där du är lite vild.

How to go wild

 

Ett kitt för spinkor

Min flickvän skämtade för ett tag sedan om att hon kallade spinkar, alltså små träflisor som fastnar i skinnet, för spetor. I vilket fall har jag efter barfotaturen blivit offer för en speta. Det var så oturligt att jag fick en liten träflisa precis ovanför undersidans förhårdnader. I min erfarenhet fungerar det väldigt bra att springa helt barfota på flera typer av underlag eftersom fotens undersida gradvis blir hårdare. Men de ytor av foten som inte har markkontakt blir inte hårda på samma sätt och därför är de sårbara för spinkar och spetor.

Men barfota eller ej är spinkar ett problem för den som hanterar ved eller är mycket utomhus. Det är ett ganska oskyldigt problem men sätter de sig otursamt ställe på foten kan det ge upphov till skoskav och därför är det viktigt att ha med sig verktyg för att ta hand om dem.

Jag har med mig Lifesystems TREK first aid kit som bland annat innehåller en pincett. Ett oumbärligt verktyg för att ta ut just spinkar. I mitt reperationskit har jag med mig nål och tråd och nålen är mycket hjälpfull eftersom man kan sprätta upp huden kring spinken för att nå den med pincetten.

Att dessutom kunna använda en del av ett sykit för sjukvård är ett bra sätt att spara vikt och plats i packningen. Viktskillnaden för en extra nål är marginell men att sträva efter att flera delar av packningen går att använda till flera områden är ett bra sätt att spara vikt.

Hoppas ni förbli spinklösa!

Väl mött
/How to go Wild

Ska det satsas på marknadsföring?

 

kommunikation

Bloggen börjar ta form. Jag skulle gärna vilja snygga till den ytterligare för att skapa ett mer personligt intryck men kanske är den klar för att visas upp lite grann. Inledningsvis drog jag mig för att marknadsföra bloggen eftersom jag ville att den skulle ge ett någorlunda seriöst intryck. Men med ett par inlägg skrivna och möjlighet att manövrera en del tror jag också vi är redo för att öppna upp för fler kanaler. Kanske en How to go wild instagram och kanske länka samma bloggen med min youtubekanal.

Dessa tankar grundas tråkigt nog i att det inte finns någon som läser bloggen. Men kanske får någon upp ögonen för bloggen och ett vildare friluftsliv om fler faktiskt känner till den.

Barfotalöpning

Det har varit några mer hektiska dagar, ett par jobbintervjuer och även lite körlektioner. Därav har nämnvärt innehåll uteblivit. Men i viss mån kompenseras det av dagens upplevelse.

Jag befinner mig idag i skumparp utan Malmö och beslöt mig för löpa. Jag utelämnar löpTräning eftersom jag försökte göra löpet prestations- och kravlöst. Att bara sno på ett par lätta löparskor eller kanske till och med lämna dem hemma och få springa fram över öppna vidder med den första höstdagens nätt bländande kvällsol en är nära nog euforisk upplevelse. Prestationen är släppt och man kan tillåta sig själv att bara springa. Inte för att bli starkare, snabbare eller bättre. Bara för att njuta. Löpning i sin råaste form och det är underbart.

Vanligtvis är jag verkligen inte löpmänniska men att bara  springa för känna marken under sig och ta in naturen under spontanta löpturer är oslagbart.

Jag hoppas du som läser någon väljer att gå ut och springa bara för springadets skull.

Väl mött
/How to go wild