Följ min resa Här

Nu är det nära. Jag har en stor tenta, min brors studentfirande och matpakande kvar. Sen smäller det.

Det här inlägget skriver jag för att berätta om att trots smärtande kostnad har jag bestämt mig för att använda en SPOT-sändare. Ett digitalt verktyg som tillåter mig att sända ett nödmeddelande även om mobilen är urladdad eller saknar täckning. Risken att den behöver användas är låg men det skänker äventyret extra trygghet.

Dessutom ger den mig möjlighet att skapa en följbar länk för alla gröna bandet entusiaster där hemma.

Här är > Länken <

Advertisements

Gröna bandet 18: Kartval

En anledning till det här inlägget är att upplysa den som planerar sitt eget gröna band men även att inspirera den nnyfikne fjällvandraren.

När man gör en så lång vandring som Gröna bandet krävs en stor uppsättning kartor. Jag beställde mina från Calazo kartförlag och kontrollerade att jag hade kartor för hela sträckan med deras översiktskarta. Digitala varianter som appen Lokalsinne var länge mitt förstaval men i slutändan valde jag fysiska kartor på grund av pålitlighet och lättlästhet.

En stor fördel med Lokalsinne är att man slipper köpa karta och att det väger ännu mindre. Det gör det till ett perfekt val på kortare vandringar där det känns onödigt att skaffa en större.

I ett senare kommer tankar om rutter och hur jag kommer disponera min mat under äventyret.

IMG_20180503_152505.jpg

Ett urval av mina införskaffade kartor

Mot både Grövelsjön och Treriksröset

Med ett så här långt och ihållande uppehåll uppehåll man kan nästan spekulera i om HowtogoWild varit på väg att bli utrotad. Han har bytt stad, börjat på universitet och låtit relationsliv bli ensamliv (nåja). Men utrotad är han icke. Snarare omladdad och redo för nya äventyr och det största äventyret någonsin. Sommaren 2018 den 10 juni står HowtogoWild förhoppningsvis iklädd välsmorda Crispikängor för att skjuta startskott inför den lättsamma promenaden Gröna bandet. Med sina ståtliga 1300km färdas vandraren längs med hela Skanderna. Längs kallfjäll, skog och jokk.

Det här blir stort för båda mig och er. Dags att ladda om och go wild.

IMG_20180429_181517__01__01.jpg

Jag mitt i staden. Om en månad i helt andra kläder. 

Winter wonderland mellan Arlöv och Bjärred

I mars färdades jag mellan Arlöv och Bjärred som en första liten förberedelse för sommarens bravader. Med förberedelser som enklast liknas vid “äh det löser sig” fick jag hoppa över både bäck och motorväg. Men och hel ren tog jag mig till ett långt mycket mer rimligt insteg.

Buss nummer 132 passerar Södergård för att markera insteget till en grym vandring norrut mot Lomma och Bjärred.

Man möts av den böljande lommabukten men dess friska saltdoft och storslagna sandstrand. Denna gång iklädd klassisk vinterskrud och fåglarna flög tätt över himeln.

Miljön omväxlas när man gör entré i Lomma för att återigen bli mer naturnära efter Lomma.

Jag höll värmen med underställ, ordentliga strumpor, en bra dunjacka som kunde toppas med skaljacka.

Lunchen ordnade jag på stormkök och jag planerar att längre fram tipsa om enkla måltider över friluftslågan, både eld och kök.

4 tips för Sarekturen

Ganska nyligen klev jag av sista tåget på sträckan Ritsem – Helsingborg C. En lång resa som avslutade min premiärtur i Sarek. Det var en otrolig upplevelse. Att blicka ut över orört landskap, att inte träffa människor, att inte ha täckning. Det känns vilt och avlägset och det är en riktigt häftig känsla.

För att hjälpa dig på din tur oavsett om det är en grandios vandring i de mest avlägsna delarna av världen eller turen i hemmskogen hoppas jag att tipsen hjälper dig att sätta en lite guldkant på din utevistelse.

  1. Torra strumpor, glada fötter

Det är ordentligt blött i Sarek och att gå med fuktiga strumpor späder på en redan påtaglig risk för skavsår och det vill man ju såklart undvika. Att ha tre par strumpor, och kanske ett extra par för att dra på i tältet, kan vara riktigt skönt.

2. Styr upp vaden

I mer obanade områden, såsom Sarek är broar en sällsynt vara. Det gäller att komma förbered för att inte skära upp trampdynorna och inte blöta ner strumporna. Det finns en mängd sätt att ta sig an vaden och är ett avsnitt för sig. Vi körde på att dra ner en naken fot i löpsko modell lättare och fick leva med att bredare vad blev riktigt kyliga för fötterna men slapp i alla fall sår under foten.

IMG_20170709_100843

Ett av de smalare vaden

3. Som hemma med kompass

Ibland var stigen upptrampad, men ofta så liten att den försvann helt eller mest liknande ett djurspår. Rutten vi valde löpte genom större dalar och det var för det mesta ganska klart vart vi skulle bege oss. Men att förstå vart vi var och vart vi skulle ingav en härlig trygghet. Jag drog mig iväg till en orienteringsklubb en handfull gånger för att slipa till färdigheterna och kände att vi klarade av orienteringsbiten ganska bra. Kolla in mitt senaste inlägg om just kompass om du vill läsa på lite extra.

4. Beakta myggen

Vi drog oss igenom Rapadalen med en knapp vind och myggen gjorde sig påminda flera gånger. I efterhand är jag otroligt tacksam för mitt myggnät som med fördel kombineras med turisthatt eller kaps för att skapa lite andrum. Slå ihop med en jacka och handskar att dra på i paus så är du myggsäker. Myggmedel finns men att dra på ett generöst lager med skyddande kläder är mer gediget skydd i mina ögon.

20170707_081000

Jag i antimygg-mode

 

 

Med karta och kompass – 3 tips

Snart bär det iväg igenom Rapadalen, genom toppar och dalar, genom sol och snö. I nationalparkens avsaknad av markerad led behöver du förlita dig på din egen förmåga att hitta rätt. Antingen med GPS eller karta och kompass. Jag har alltid förundrats över kompassen och är därför mitt förstahandsval. I vilket fall kommer här tre grymma tips för att börja orientera på det klassiska viset.

1. Lär dig grunderna hemma
Att ta ut kompassriktningen är det mest grundläggande för att ta sig fram utan en led att följa. Se till att öva några gånger hemmavid. De första gångerna kanske känns onaturliga men efter att ha övat ett par gånger känns det snabbt enklare. Det har gjorts en uppsjö bra sammanfattningar av hur man praktiskt går till väga. Varför inte ta en titt på Johan Johans Skullmans video om hur man praktiskt går till väga.

2. Prova att orientera
Att ge sig utanför välkända områden innebär en viss risk. Ett bra och kontrollerat steg kan vara att orientera. Jag provade hos Lunds OK, en lokal förening där det var lätt att komma igång och börja öva upp säkerheten i översätta kompassriktning och karta till en verklig situation.

3. Våga prova
Första gången kommer nog alltid kännas lite motig. Men någon gång måste vara den första och det gäller att våga. Tänk igenom vad du ska göra och om det är rimligt om du kommer klara av orienteringen. Vart ska jag gå? Hur långt? Vad händer om jag går fel?

Tre enkla tips på att påbörja vägen mot att gå mer oledat. Hoppas det var till belåtenhet!

Karta och kompass.jpg

Planeringen av premiärturen genom Sarek

Ännu en urban vandring

För mig har närhet till friluftsliv alltid varit viktigt. Att besöka vandringsleder i närheten av din hemstad är ett fantastiskt sätt att sänka tröskeln för att ta sig ut. I mina ögon är de bästa äventyren trots allt de som blir av.

Denna gången gav jag och två vänner oss av mot Domsten. En vandring som löper 14 km (enligt hemsidan) längs med fantastisk kustnatur som dessutom varieras med både barr- och lövskog. Dessutom passerar man några fantastiska utsiktspunkter längs med början av leden där man kan blicka ut över sundet och se både Kronborg i Helsingör och Ven, en svensk ö i mitten av Öresund.

 

img_1632

Vi traskade på och nådde slutdestination Domsten redan vid halv två tiden. Där utmanade vi oss genom att göra upp eld med blott tändstål och enbart använda material vi fann runt omkring lägerplatsen. Det fanns torr björkved som vi senare använde för att förlänga elden och inte behöva ta allt för mycket runt omkring. Men vi lyckades göra elden stor nog att elda med vedklabbar

img_1631

 

Vad händer här?!

Nästan tre veckor sedan något skrevs här. Egentligen känns det inte så konstigt. Anledningen ärt att skriva och blogga i mångt och mycket är ett svagare forum än video för att lära ut och visa upp frilufsliv. Istället för en bildserie men kompletterande text går det enklarae att förklara och visa i video. Däremot har jag har förblivit ganska aktiv på instagram men att producera blogginlägg om vardagsträning för olika färdigheter känns tvingat.

Planen är att framöver använda bloggen som ett komplement till youtube där instagram fungerar ett sätt att marknadsföra och visa upp youtube.

 

Bow drill coming up

På min instagram stolserade jag med två stycken pinnfynd. Pinnarna ska användas för att prova att sätta ihop en bow drill. En båge som med hjälp av en bit snöre sätter fart på en en annan pinne som skapar friktion  och glöd. Ett primitivt alternativ till tändstål, eller ännu värre tändstickor (!). Tändstickor fyller verkligen också en mycket bra funktion, men att ha alternativ och kunna göra upp eld på ett verkligt avskalat sätt känns som en grym utmaning. IMG_1234.JPG

Videoskapande och hike

Jag tror att How to go Wild kommer att handla mer om filmskapande i framtiden. Det är ett forum där det är enklare att vara kreativ och på ett visuellt tillfredställande sätt visa och utbilda bushcraft och friluftsliv.

Det är det är däremot ganska utmanande. Särskilt när utrustning och budget ställer upp till kamp. Att ha en mikrofon som fungerade trots minsta vindpust hade inneburit stora möjligheter. Ett stativ till min iPhone hade också underlättat något oerhört. Men många av dessa tillbehör är beställda och jag ser filmskapande som en inlärningsprocess. Varje misstag och film innebär fler möjligheter att lära sig mer och så verkligen när man inser att man inte kan höra vad jag säger eller knappt se vad jag gör 🙂

I vilket fall är övermättad video uppladdad. Nå den på länken nedan! 🙂