Bow drill coming up

På min instagram stolserade jag med två stycken pinnfynd. Pinnarna ska användas för att prova att sätta ihop en bow drill. En båge som med hjälp av en bit snöre sätter fart på en en annan pinne som skapar friktion  och glöd. Ett primitivt alternativ till tändstål, eller ännu värre tändstickor (!). Tändstickor fyller verkligen också en mycket bra funktion, men att ha alternativ och kunna göra upp eld på ett verkligt avskalat sätt känns som en grym utmaning. IMG_1234.JPG

Videoskapande och hike

Jag tror att How to go Wild kommer att handla mer om filmskapande i framtiden. Det är ett forum där det är enklare att vara kreativ och på ett visuellt tillfredställande sätt visa och utbilda bushcraft och friluftsliv.

Det är det är däremot ganska utmanande. Särskilt när utrustning och budget ställer upp till kamp. Att ha en mikrofon som fungerade trots minsta vindpust hade inneburit stora möjligheter. Ett stativ till min iPhone hade också underlättat något oerhört. Men många av dessa tillbehör är beställda och jag ser filmskapande som en inlärningsprocess. Varje misstag och film innebär fler möjligheter att lära sig mer och så verkligen när man inser att man inte kan höra vad jag säger eller knappt se vad jag gör 🙂

I vilket fall är övermättad video uppladdad. Nå den på länken nedan! 🙂

En vardagslunch i skogen

Innan arbetet kallade mot kvällen passade vi på att njuta av fantastiskt solsken och kalla temperaturer. En lunch i skogen, något väldigt enkelt och väldigt nära. Det är lätt att glömma att vardagsäventyer ofta gömmer sig precis runt husknuten. Vi spatserade bara en liten bit utanför markerad löpstig och fann en lummig och stilla glänta. Dessutom fanns det massa undanrött dött virke, perfekt för en liten brasa.

Vi lagade en linssooppa från detta recpetet. Väldigt gott, nyttigt och dessutom veganskt 🙂

Dags för njutning

img_11261

Jag ger mig på lördagmorgon ut för att vandra en del av öresundsetappen av skåneleden. En ganska kort vandring. I jämförelse med långa fjällvandringar eller ambitiösa toppbestigningar ser kanske dagsturer eller ennattare små och grå ut. Men i mina ögon är de turerna också extremt givande. Att i närområdet få ta del av natur och stillhet är grymt. Det är dessutom ett tillfälle att vässa till kunskap och prova utrustning inför större äventyr.

Jag filmade förresten en hel del på söderåsen men inser att det är svårt att göra film när stativ för närbilder saknas. Att göra upp eld och samtidigt ha en hand till att filma är svårt. Fram tills stativet för min telefon anländer får vi klara oss med GoPron.

Väl mött

/How to go wild

Ett kitt för spinkor

Min flickvän skämtade för ett tag sedan om att hon kallade spinkar, alltså små träflisor som fastnar i skinnet, för spetor. I vilket fall har jag efter barfotaturen blivit offer för en speta. Det var så oturligt att jag fick en liten träflisa precis ovanför undersidans förhårdnader. I min erfarenhet fungerar det väldigt bra att springa helt barfota på flera typer av underlag eftersom fotens undersida gradvis blir hårdare. Men de ytor av foten som inte har markkontakt blir inte hårda på samma sätt och därför är de sårbara för spinkar och spetor.

Men barfota eller ej är spinkar ett problem för den som hanterar ved eller är mycket utomhus. Det är ett ganska oskyldigt problem men sätter de sig otursamt ställe på foten kan det ge upphov till skoskav och därför är det viktigt att ha med sig verktyg för att ta hand om dem.

Jag har med mig Lifesystems TREK first aid kit som bland annat innehåller en pincett. Ett oumbärligt verktyg för att ta ut just spinkar. I mitt reperationskit har jag med mig nål och tråd och nålen är mycket hjälpfull eftersom man kan sprätta upp huden kring spinken för att nå den med pincetten.

Att dessutom kunna använda en del av ett sykit för sjukvård är ett bra sätt att spara vikt och plats i packningen. Viktskillnaden för en extra nål är marginell men att sträva efter att flera delar av packningen går att använda till flera områden är ett bra sätt att spara vikt.

Hoppas ni förbli spinklösa!

Väl mött
/How to go Wild

Ska det satsas på marknadsföring?

 

kommunikation

Bloggen börjar ta form. Jag skulle gärna vilja snygga till den ytterligare för att skapa ett mer personligt intryck men kanske är den klar för att visas upp lite grann. Inledningsvis drog jag mig för att marknadsföra bloggen eftersom jag ville att den skulle ge ett någorlunda seriöst intryck. Men med ett par inlägg skrivna och möjlighet att manövrera en del tror jag också vi är redo för att öppna upp för fler kanaler. Kanske en How to go wild instagram och kanske länka samma bloggen med min youtubekanal.

Dessa tankar grundas tråkigt nog i att det inte finns någon som läser bloggen. Men kanske får någon upp ögonen för bloggen och ett vildare friluftsliv om fler faktiskt känner till den.

Barfotalöpning

Det har varit några mer hektiska dagar, ett par jobbintervjuer och även lite körlektioner. Därav har nämnvärt innehåll uteblivit. Men i viss mån kompenseras det av dagens upplevelse.

Jag befinner mig idag i skumparp utan Malmö och beslöt mig för löpa. Jag utelämnar löpTräning eftersom jag försökte göra löpet prestations- och kravlöst. Att bara sno på ett par lätta löparskor eller kanske till och med lämna dem hemma och få springa fram över öppna vidder med den första höstdagens nätt bländande kvällsol en är nära nog euforisk upplevelse. Prestationen är släppt och man kan tillåta sig själv att bara springa. Inte för att bli starkare, snabbare eller bättre. Bara för att njuta. Löpning i sin råaste form och det är underbart.

Vanligtvis är jag verkligen inte löpmänniska men att bara  springa för känna marken under sig och ta in naturen under spontanta löpturer är oslagbart.

Jag hoppas du som läser någon väljer att gå ut och springa bara för springadets skull.

Väl mött
/How to go wild